Här ser ni frekvensindelningen på ISM bandet

Här nedan har vi en tabell med hastigheter och de signalgränsvärden som gäller för att man skall kunna uppnå en viss hastighet.
Vid sk. autofallback funktion sänker Accesspunkten automatiskt hastigheten till en lägre och känsligare nivå för att inte tappa kontakten helt med klienterna.
Denna funktion finns ej på Tsunami MP.11 familjen vilket gör det extra viktigt att man verkligen har den länkmarginal som gäller för 2,4 repektive 5 GHz eller den frekvens man opererar i.

Generellt gäller följande (speciellt vid utomhusinstallationer där väder och vind påvcerkar de olika frekvenserna på olika sätt):

2,4 GHz (802.11b/g): 5 dB marginal
5 GHz (802.11a): 10 dB marginal

• En AP kan bara kommunicera med klientenheter som stöder dess trådlösa standard. T.ex. en 802.11a klient kan inte kommunicera med andra än 802.11a AP och en 802.11b client kan ej kommunicera med en 802.11a AP etc. Däremot kan såväl en 802.11b som 802.11g klient kommunicera med en 802.11b/g AP.
• Alla Access-punkter måste ha samma Network Name för att stödja klient roaming.
• Alla arbetsstationer med en 802.11 klient-adapter installerad måste använda antingen Nätverksnamnet "ANY" eller samma Nätverksnamn som Access-punkterna de ska roama mellan.
• Om en AP har Closed System inställt, måste klienten ha samma Nätverksnamn som AP’n för att kunna kommunicera
• Alla AP och klienter måste ha samma säkerhetsinställningar för att kunna kommunicera.
• AP-cellerna måste överlappa varandra för att säkerställa att inga glapp i täckningen förekommer så att klienten alltid har täckning inom roamingområdet.
• Täckningsområdet för en 802.11b eller 802.11b/g AP är store än täckningsområdet för en 802.11a AP. 802.11b och 802.11b/g AP verkar inom 2.4 GHz frekvensbandet; 802.11a AP verkar inom 5 GHz bandet. Produkter com verkar inom 2.4 GHz bandet erbjuder längre täckningsavstånd än produkter som verkar inom 5 GHz bandet.
• En 802.11a eller 802.11b/g AP arbetar med snabbare dataöverföringshastigheter än 802.11b AP. 802.11a och 802.11g produkter arbetar med hastigheter upp till 54 Mbits/s; 802.11b produkter arbetar med hastigheter upp till 11 Mbits/s.
• Alla AP inom samma område bör använda en unik, icke överlappande frekvenskanal. AP skannar standardmässigt efter lediga kanaler vid uppstarten men du kan även ställa in frekvens manuellt via management interfacet.
• AP som använder samma kanal bör vara installerade på ett sådant avstånd att möjligheten för störningar är så små som möjligt.

The Differentiation between 802.11 WiFi standards:

802.11a
802.11b
802.11d
802.11e
802.11f
802.11g
802.11h
802.11i

Commentary

What to Expect From 802.11 Wireless LAN Standards and When Standards for wireless networks have stimulated adoption but left many vendors in confusion. Gartner summarizes the main standards in the IEEE’s 802.11 series. After 13 years of proprietary products and ineffective standards, the networking industry has finally decided to back one set of standards for wireless networking: the 802.11 series from the Institute of Electrical and Electronics Engineers (IEEE). These emerging standards define wireless Ethernet, or wireless LAN (WLAN).

About 60 vendors supply more than 200 different products for WLANs. Sales are expanding rapidly as an increasing number of enterprises see the value of WLANs. Growth has been helped by the Wireless Ethernet Compatibility Alliance (WECA), which provides conformance and interoperability testing. So far, this group of more than 130 companies has granted its “Wi-Fi” label of approval to more than 185 products conforming to the 802.11b standard.
Outside the United States, other standards bodies have also worked to standardize wireless data networking. The European Telecommunications Standards Institute (ETSI) developed HyperLAN/2 for wireless LANs working at 5GHz that met regulations for working in that radio band, which is used for radar in Europe. HyperLAN/2 has not achieved the market momentum of the IEEE series. In Japan, the Multimedia Mobile Access Communication (MMAC) Systems Promotion Council group is developing specifications for advanced types of wireless systems. However the IEEE is developing additional standards to meet Japanese regulatory guidelines, and therefore MMAC is also unlikely to meet the market momentum of the IEEE series.
Within the IEEE’s 802.11 series there are several specifications, some complete and some still under development. Users need to decide which are important; manufacturers need to decide which to include in products; resellers need to select which products to support and recommend; and service providers need to decide which to deploy in services.

Summary of the IEEE 802.11 Standards:
There are two physical layer standards: 802.11b operating in the 2.4GHz radio band and 802.11a operating in the 5GHz radio band.
Products complying with 802.11b, or only 11b, shipped in volume through 2001. Products complying with 11a started to appear in North America toward the end of 2001. A third physical layer specification, 11g, is in the final stages of being defined (see Table 1). In many other countries, including those in Europe, regulators of radio spectrum block the use of 11a products operating in the 5GHz radio band.

Other 802.11 standards are being developed that extend the physical layer options, improve security, add quality of service (QOS) features or provide better interoperability. Vendors are likely to offer
proprietary implementations of these features before the IEEE finalizes the standards.

802.11a
Description: A physical layer standard for WLANs in the 5GHz radio band. It specifies eight available radio channels (available radio spectrum in some countries would permit the use of 12 channels).
Maximum link rate of 54-Mbps per channel, but maximum user data throughput will be approximately half of this and the throughput is shared by all users of the same radio channel. The data rate decreases as the distance between the user and the radio access point increases.
Comments: In most offices, the data throughput will be greater than for 11b. Also, the greater number of radio channels (eight as opposed to three) gives better protection against possible interference from
neighboring access points. 802.11a-compliant products are available in North America, but there will not be a wide choice of vendors or lower prices until the second half of 2002. Conformance is shown by a
Wi-Fi5 mark from WECA.
When: Standard completed in 1999. Products are available now.

802.11b
Description: A physical layer standard for WLANs in the 2.4GHz radio band. It specifies three available radio channels. Maximum link rate of 11-Mbps per channel, but maximum user throughput will be
approximately half of this because the throughput is shared by all users of the same radio channel. The data rate decreases as the distance between the user and the radio access point increases.
Comments: Products are in volume production with a wide selection at competitive prices. Installations may suffer from speed restrictions in the future as the number of active users increase, and the limit of three radio channels may cause interference from neighboring access points.
When: Standard completed in 1999. A wide range of products has been available since 2001.

802.11d
Description: 802.11d is supplementary to the Media Access Control (MAC) layer in 802.11 to promote worldwide use of 802.11 WLANs. It will allow access points to communicate information on the permissible radio channels with acceptable power levels for user devices. The 802.11 standards cannot legally operate in some countries; the purpose of 11d is to add features and restrictions to allow WLANs to operate within the rules of these countries.
Comments: In countries where the physical layer radio requirements are different from those in North America, the use of WLANs is lagging behind. Equipment manufacturers do not want to produce a wide variety of country-specific products and users that travel do not want a bag full of country-specific WLAN PC cards. The outcome will be countryspecific firmware solutions.
When: Work is ongoing, but see 802.11h for a timeline on 5GHz WLANs in Europe.

802.11e
Description: Supplementary to the MAC layer to provide QOS support for LAN applications. It will apply to 802.11 physical standards a, b and g. The purpose is to provide classes of service with managed
levels of QOS for data, voice and video applications.
Comments: 11e should provide some useful features for differentiating data traffic streams. Many WLAN manufacturers have targeted QOS as a feature to differentiate their products, so there will be plenty of
proprietary offerings before 11e is complete. However, the successes or failures of these products will determine how eager manufacturers will be to adopt standard 11e features.
When: The finalized standard is expected in the second half of 2002. Products will be available in the second half of 2003 (0.6 probability).

802.11f
Description: This is a “recommended practice” document that aims to achieve radio access point interoperability within a multivendor WLAN network. The standard defines the registration of access points within a network and the interchange of information between access points when a user is handed over from one access point to another.
Comments: 802.11f will reduce vendor lock-in and allow multivendor infrastructures.
When: Completed standard expected in the second half of 2002. Products will be available in the first half of 2003 (0.7 probability).

802.11g
Description: A physical layer standard for WLANs in the 2.4GHz and 5GHz radio band. It specifies three available radio channels. The maximum link rate is 54-Mbps per channel — compared with 11 Mbps for 11b. 802.11g uses orthogonal frequency-division multiplexing (OFDM) modulation but, for backward compatibility with 11b, it also supports complementary code keying (CCK) modulation and, as an option for faster link rates, allows packet binary convolutional coding (PBCC) modulation.
Comments: Speeds similar to 11a and backward compatibility may appear attractive but there are modulation issues: Conflicting interests between key vendors have divided support within IEEE task group for the OFDM and PBCC modulation schemes. The task group compromised by including both types of modulation in the draft standard. With the addition of support for 11b’s CCK modulation, the end result is three modulation types. This is perhaps too little, too late and too complex compared with 11a. However, there are advantages for vendors looking to supply dual-mode 2.4GHz and 5GHz products, in that using OFDM for both modes will reduce silicon cost. If 802.11h fails to obtain pan-European approval by the second half of 2003, then 11g will become the high-speed WLAN of choice in Europe
(see “802.11g: A New Wireless Networking Standard," T-15-3353).
When: Completed standard expected in the second half of 2002. Products will be available in the first half of 2003 (0.7 probability).

802.11h
Description: This standard is supplementary to the MAC layer to comply with European regulations for 5GHz WLANs. European radio regulations for the 5GHz band require products to have transmission
power control (TPC) and dynamic frequency selection (DFS). TPC limits the transmitted power to the minimum needed to reach the furthest user. DFS selects the radio channel at the access point to minimize interference with other systems, particularly radar.
Comments: Completion of 11h will provide better acceptability within Europe for IEEE-compliant 5GHz WLAN products. A fast-dwindling group will continue to support the alternative HyperLAN standard
defined by ETSI. Although European countries such as the Netherlands and the United Kingdom are likely to allow the use of 5GHz LANs with TPC and DFS well before 11h is completed, pan-European approval of 11h is not expected until the second half of 2003, possibly longer.
When: The standard is expected to be finalized by the second half of 2002. Products will be available in the first half of 2003 (firmware implementation), with high availability in the second half of 2003 (0.7
probability).

802.11i
Description: Supplementary to the MAC layer to improve security . It will apply to 802.11 physical standards a, b and g. It provides an alternative to Wired Equivalent Privacy (WEP) with new encryption
methods and authentication procedures. IEEE 802.1x forms a key part of 802.11i.
Comments: Security is a major weakness of WLANs. Vendors have not improved matters by shipping products without setting default security features. In addition, the WEP algorithm weaknesses have been
exposed. The 11i specification is part of a set of security features that should address and overcome these issues by the end of 2002. Solutions will start with firmware upgrades using the Temporal Key
Integrity Protocol (TKIP), followed by new silicon with AES (an iterated block cipher) and TKIP backwards compatibility.
When: Finalization of the TKIP protocol standard is expected in the first half of 2002. Firmware will be available in the second half of 2002 (0.8 probability). New silicon with an AES cipher is expected by the
second half of 2003 (0.7 probability).

Bottom Line: Enterprises deploying Wi-Fi-certified WLAN products should be implementing additional security measures beyond those specified standards as they stood at the end of 2001. However, this is
a rapidly changing scene and enterprises need to monitor developments.
Gartner forecasts that there will be more than 10 million new WLAN PC users during 2002. Although most will be using the 802.11b physical layer standard, sales of 802.11a products will increase rapidly in
North America during the second half of 2002. Products complying with all the 802.11 standards, including a, b and g tri-standard modulation are expected to be available by the second half of 2003 (0.7 probability).

Gartner
Entire contents © 2002 Gartner, Inc. All rights reserved. Reproduction of this publication in any form without prior written permission is forbidden. The information contained herein has been obtained from sources believed to be reliable. Gartner disclaims all warranties as to the accuracy, completeness or adequacy of such information. Gartner shall have no liability for errors, omissions or inadequacies in the information contained herein or for interpretations thereof. The reader assumes sole responsibility for the selection of these materials to achieve its intended results. The opinions expressed herein are subject to change without notice.

En introduktion till 802.11a

802.11a är en IEEE standard som opererar på 5 GHz bandet och tillåter överföringshastigheter på upp till 54 Mbps.

Några av de viktigaste fördelarna med 802.11a:
- Högre dataöverföringshastigheter, mer bandbredd och tyngre applikationer på nätverket
- Fler kanaler i bandet gör att man enklare kan undvika störningar vid många användare inom samma område
- Då 5 GHz bandet ej används av lika flitigt som t.ex 2.4 GHz behöver man inte dela på bandbredden i lika hög grad vilket ger en genomgående högre bandbredd
- Inga krockar med mikrovågsugnar eller trådlösa telefoner ger bättre prestanda på t.ex. kontor

Nackdelar:
- Räckvidden är begränsad vilket ger sämre throughput på långa avstånd
- Endast 4 frekvenser i Europa (ETSI)

Den egentliga överföringshastigheten för 2.4 GHz bandet är vid 11 Mbps 5.2 Mbit/s. De uppmätta överföringshastigheterna för 802.11a är vid följande olika bitrates:
6 Mbps: 4.6 Mbit/s
12 Mbps: 8.4 Mbit/s
24 Mbps: 13.6 Mbit/s
36 Mbps: 16 Mbit/s
48 Mbps: 18 Mbit/s
54 Mbps: 24 Mbit/s

Täckning
De huvudsakliga skillnaderna mellan 5 GHz och 2.4 GHz banden är att 5 GHz använder en högre frekvens vilket innebär att det ej har samma räckvidd och genomträngningsförmåga genom olika material som 2.4 GHz bandet har. 5 GHz ger däremot en högre throughput och kapacitet.

*) ETSI = European Telecommunications Standards Institute, www.etsi.org

Frekvensbanden för 802.11a i Sverige ser ut enligt tabellen nedan.

Totalt 24 kanaler.

I Sverige är det inom WiFi och 802.11a tillåtet att använda det låga bandets frekvenser 5,150 (5,180) - 5,250 (5,40) GHz med en sammanlagd utsänd efttekt på 25 mW = 14 dB utomhus.

Det sk H bandet gäller även i Sverige och här kan vi använda oss av betydligt högre uteffekt, 30 dB = 1W.
Dessa frekvenser får endast användas under förutsättning att DFS (Dynamic Frequency Select) finns som standardfunktion och i detta ska Radar Detection vara inbyggd, dvs att enheten startar om, och lägger sig på en ny frekvens om den upptäcker en störande frekvens.

Internationellt ser det ut så här enligt tabellen nedan.

Klicka här för att komma till kabelkontaktguiden

Klicka här för att se våra olika kabelkontakter/adaptrar

IP Klassificering - förklaring

IP står för Ingress Protection och definieras i IEC 60529.
Den beskriver grader av skydd för kapslingar

Denna standard beskriver ett system för att klassificera graden av skydd som tillhandahålls av omgivningen av elektrisk utrustning. Utvecklad av Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (CENELEC) är dessa standarder utformade för att numeriskt betygsätta en elektrisk produkt på skyddsnivå dess hölje ger. Genom att tilldela olika sifferkoder, kan produktens grad av skydd identifieras snabbt och enkelt. I koden IP 54, till exempel identifierar IP denna standard beskriver 5 nivån på skydd mot fasta föremål och 4 beskriver nivån på skydd mot vätskor.

Första siffran beskriver graden av skydd mot fasta föremål

• 0 - Oskyddad
• 1 - Skydd mot fasta främmande föremål 50 mm diameter och större
• 2 - Skydd mot fasta främmande föremål 12,5 mm i diameter och större
• 3 - Skydd mot fasta främmande föremål 2,5 mm diameter och större
• 4 - Skydd mot fasta främmande föremål 1,0 mm i diameter och större
• 5 - Dammskyddad
• 6 - Dammtät

Andra siffran beskriver graden av skydd mot vätskor

• 0 - Oskyddad
• 1 - Skyddad mot vertikalt fallande vattendroppar
• 2 - Skyddad mot direkta sprutar upp till 15 ° från det vertikala
• 3 - Skyddad mot direkta sprutar upp till 60 ° från det vertikala
• 4 - Skyddad mot sprayer från alla håll - begränsat intrång tillåtet
• 5 - Skyddad mot jet-vatten
• 6 - Skyddad mot kraftiga jet-vatten
• 7 - Skyddad mot effekterna av tillfälliga nedsänkning i vatten
• 8 - Skyddad mot långa perioder av nedsänkning under tryck

Power over Ethernet

Användning
Power-over-Ethernet används främst när du inte vill dra fram separat strömkablar till accesspunkterna eller till din länkutrustning. Om länkutrustningen sitter uppe i en mast eller på ett tak eller liknande är det enklare att använda power-over-Ethernet för att spänningsmata din utrustning via datakabeln. Då behöver du endast dra en kabel upp till utrustningen.

Hur fungerar det?
Det fungerar så att strömmen leds i 2 av de 4 trådparen i en kabel så vanlig Ethernet-trafik kan även gå på samma port. Rent praktiskt fungerar det så att du använder dig av en PoE adapter, oftast en liten dosa med tre Ethernet-portar en in och två ut. Den ena utgången går mot LAN:et och den andra mot enheten som ska strömmatas.

Vanlig teknik idag
Detta är en teknik som är väldigt vanlig idag och många accesspunkter och övervakningskameror har idag enbart strömmatning över PoE. Switchar av enterprise-modell har idag också ofta stöd för PoE på sina portar.
Förutom accesspunkter används PoE för IP-telefoni och övervakningskameror.

Power-over-Ethernet - standarden heter IEEE 802.3af
Standarden bygger på att man använder de par i TP-kabeln som inte används för data. Två par används för data och två par används ej i Ethernet-standarden för cat-5 TP-kabel. Enligt standarden matar den -48V med en en effekt på max 350 mA (15,4W) till ansluten utrustning Standarden blev godkänd i juni 2003 av IEEE.

IEEE 802.3at - ny standard med högre effekt
Elektronikindustrin arbetar med att ta fram nya produkter som kan strömförsörjas via PoE. IEEE har tagit fram en kompletterande standard som ger högre effekt, ca 30W. Den är avsedd för utrustning som kräver högre effekt som t ex access-punkter med den nya standarden 802.11n och rörliga kameror som PTZ-kameror. Den blev klar 11 september 2009 och heter IEEE 802.3at och är bakåtkompatibel med 802.3af. Flera leverantörer har lanserat PoE som ger ännu högre effekter.

I en miljö där man behöver nätaccess men inte alltid har tillgång till vanligt trådat fast nät är MESH ett väldigt bra alternativ.
Ett mesh WLAN består av flera accesspunkter som oavsett varandra alltid jobbar för att skicka trafiken den kortaste sträckan. I en mesh är det enbart ”portalen” som är i behov av en fast nätförbindelse, övriga accesspunkter i nätet jobbar mot att skicka sin trafik till portalen den kortaste sträckan, dvs minst antal hopp.
Skulle en punkt i ett mesh wlan gå ner har du alltid en väldigt bra felsäkerhet i det att närliggande accesspunkter då istället bara skickar trafiken till en annan granne.
Man kan dra paralleller till större routade WAN-nät där nätstrukturen är väldigt liknande i det att när en punkt går ner så routas bara trafiken om en annan väg.

Accesspunkt nr 2 skickar sin trafik till portalen via accesspunkt nr 1. Skulle accesspunkt 1 sen få problem och upphöra att fungera en period så skickar accesspunkt nr 2 helt enkelt sin trafik via accesspunkt nr 3 istället.
Detta i kombination med det icke befintliga behovet för fast nätförbindelse dvs trådad infrastruktur gör WLAN mesh till ett väldigt bra alternativ för en väl fungerande nätverksmiljö.
Man kan självfallet även använda sig av flera portaler i en större miljö eller vid behovet av större felsäkerhet.

Man kan även vid behov brygga WLAN trafik med hjälp av mesh funktionen (se nedan). Detta är en bra lösning i en situation där du vill sammanföra ett mer avlägset LAN segment med din trådade
infrastruktur men accessen till vanligt nät är icke existerande.

Eirp (Equivalent isotropically radiated power), är ett mätvärde för signalstyrkan som en WLAN enhet sänder, även kallat uteffekt.
För att få fram ett slutgiltigt värde för signalstyrkan när man har en antenn kopplad till enheten använder man sig av 3 st värden: dBm, dB samt dBi.
Enhetens uteffekt är då dBm. Sedan subtraherar man värdet från signalförlusten i antennkabeln (loss). Det sista värdet som mäts i dBi är antennförstärkning (antenna gain), det är ett värde som talar om hur mycket antennen förstärker signalen.

Så lite enkelt är det sammanfattat så här:

PEIRP = Pout – Loss + Gain
Uteffekten = WLAN uteffekt (dBm) – kabelförlusten (dB) + antennförstärkning (dBi)

Exempel:

Du har en enhet som ger 15 dBm.
Antennkabeln är 5 m lång och ger 4,5 dB förlust.
Antennen du använder har 9 dBi förstärkning.

Så enkelt uträknat ser det ut såhär. Eirp = 15 – 4,5 + 9 = 19,5 dBm.

Det tillåtna värdet för 2,4 bandet är 100 milliwatt medan det tillåtna värdet för 5Ghz-bandet ligger på 200 milliwatt. Utomhus är det tillåtna värdet upp mot 1 watt.

20 dBm = 100 milliwatt.

Hur fungerar DFS (Dynamic Frequency Selection)?

När man öppnade upp delar av 5GHz bandet för olicensierad radiotrafik uppstod problemet med att radar och i vissa fall militären använde delar av dessa band. För att komma runt det problemet ställdes krav på att olicensierade radiosändare ska känna av om kanalen/frekvensen är upptagen och om den är upptagen ska sändaren byta frekvens. Detta system kallas DFS - Dynamic Frequncy Selection. ETSI (European Telecommunications Standard Institute) var först med att ställa krav på DFS. FCC i USA kom med samma krav 20 juli 2007 i en någon modifierad form som kallas DFS-2. Detta implementerades i Europa 1 april 2008. 1 april 2009 kom EN 301 893 v1.5.1 som ockå kallas DFS-3. Detta gäller endast för Europa.

DFS-3 innebär att en radiosändare (accesspunkt) måste antingen blockera de aktuella kanalerna/frekvenserna (5,15 - 5,25 GHz, 5,25 - 5,35 GHz, 5,47 - 5,72 GHz) eller känna av radarsignaler och byta frekvens. De signaler som den ska känna igen är Pulse Repetition Frequency - PRF på frekvenserna 5,25 -5,35 GHZ (kanal 52-64), och 0,8 mikrosekunders pulser på 5,60-5,65 GHz.

Hur detta implementeras i produkter varierar från leverantör till leverantör. Efter 1 april 2009 måste alla accesspunkter som säljs i Europa följa DFS-3.

1. Vad är 802.11n?
2. Varför behöver man 802.11n?
3. Ska man köpa produkter nu eller ska man vänta?
4. När blir standarden klar?
5. Vad innehåller 802.11n?
6. Vilken hastighet får man med 802.11n?
7. Vad innebär den ökade effektförbrukningen?
8. Vad ska jag tänka på när jag ska köpa 802.11n?

802.11n innebär högre hastigheter i nätet. Högre hastigheter innebär att fler kommer att vilja använda nätet. 802.11n kommer också att öka räckvidden och förbättra genomträngningsförmågan för radiosignalerna. 802.11n är främst framtagen för att möjliggöra videoströmmar i HD-format och stora filöverföringar genom trådlösa nät. Den är också mycket bra på att hantera VoIP (Voice over IP). Generellt sett är 802.11n framtagen för att få snabbare och mer pålitliga trådlösa nät.

När blev standarden klar?

IEEE 802.11n's arbete har sett ut så här hittills:

• Januari 2004 startade arbetet i Task Group n inom IEEE
• Maj 2006 Draft 1.0 las fram men röstades ner
• November 2006 Draft 1.06 godkändes
• Mars 2007 Draft 2.0 klar
• November 2007 Draft 3.0 klar.
• Maj 2008 Draft 4.0 klar. 547 sidor
• Juli 2008 Draft 5.0 klar med 90% majoritet
• September 2008 Draft 6.0 klar med 91% majoritet
• November 2008 Draft 7.0 klar med 94% majoritet
• 11 sept 2009 godkändes standarden av IEEE
• 29 okt publicerades den färdiga standarden

Vad innehåller 802.11n?

Det finns många nya funktioner i 802.11n. Några av dem är obligatoriska, dvs tillverkare av radioutrustning måste ha dem med för att få kalla det 802.11n, och några är tilläggsfunktioner som tillverkarna kan implementera om de vill. Den kanske viktigaste funktionen är att utrustning som kör 802.11n är bakåtkompatibel med 802.11a, b och g. Dvs de fungerar även i dagens nät.

De viktigaste funktionerna inom 802.11n är följande:

1. MIMO
2. 2,4 GHz och/eller 5 GHz
3. Spatial Multiplexing
4. Frame aggregation
5. Channel bonding

802.11n bygger på alla tidigare tillägg till 802.11-standarden, inklusive de förbättringar i MAC (Medium Access Control) som ingår i 802.11e för QoS och strömsparläge. 802.11n innehåller flera nya tekniker som sammankopplats och det finns dessutom ett antal tekniker som tillverkaren kan välja om de vill använda eller inte. Några viktiga tekniker som är obligatoriska ärSpatial Multiplexing, samt Frame Aggregation.

2,4 GHz och/eller 5GHz
Standarden medger att använda 2,4 GHz eller 5 GHz eller båda (dual-band). Accesspunkter för 802.11n bör kunna köra 2,4 GHz och 5 GHz samtidigt.

MIMO

Multiple input Multiple output. MIMO är en viktig del i den nya tekniken som använder sig av multipla antenner/antennelement för att skicka och ta emot signaler samtidigt. Det finns olika varianter av den här tekniken t ex 2x2:2, 3x2:2, 3x3:2, 3x3:3 osv. Den första siffran står för hur många antenner som kan skicka signaler medan den andra siffran står för hur många antenner som kan ta emot signaler. Siffran som följer ”:” är antalet samtida dataströmmar (se Spatial Multiplexing nedan) mot en klient. Det vanliga idag är 2x2:2 men 3x3 och 4x4 kommer.
Innan 11n så har WLAN alltid varit halv duplex (antingen lyssnar man eller så tar man emot signaler) då det bara haft en radio och ett antennelement för att skicka och ta emot signaler på. Med den nya tekniken så används en antenn för skicka och en för att ta emot, vilket gör trådlöst till full duplex.

Channel Bonding innebär att man slår ihop två vanliga 20 MHz-kanaler till en dubbelt så bred 40 MHz kanal. Om man använder detta på 2,4 GHz så finns det inte mycket utrymme kvar för andra användare, men på 5 GHz är detta en bra teknik.

Vilken hastighet får man med 802.11n?

Man läser ofta att 802.11n går i 600Mbit/s. För att uppnå detta behövs för det första 4x4 MIMO. Du behöver alltså en accesspunkt med fyra radioelement samt en klient med fyra radioelement för att kunna hantera fyra samtidiga dataströmmar. Dessutom måste Spatial muliplexing och Channel Bonding vara aktiverat. Då man kan uppnå 150Mbit/s med en dataström med 802.11n så blir det 150x4 i maximal hastighet.

Det kommer att dröja något år innan vi ser accesspunkter och klienter med denna kapacitet.
Den vanliga hastigheten med dagens 11n-accesspunkter är på 150Mbit/s. I ren dataöverföring (på TCP/IP-nivå) när man mäter i optimala förhållanden blir detta 60-90Mbit/s, vilket i sig är mycket snabbare än dagens trådlösa nät.

I måldokumentet från IEEE finns det beskrivet att det är önskvärt att standarden ska klara av 100 Mbps througput.

I samband med Draft 3.0 finns det specificerat vilka hastigheter som kan komma på fråga. Dessa beror på en mängd saker, bland annat hur många antenner som ingår i MIMO-antennen. Minst 2 och max 4 antenner kan användas. Även kanalbredden påverkar. Om man har möjlighet att använda 40 MHz kanalbredd får man dubbel kapacitet, men begränsningar i antalet kringliggande AP. En möjlighet är att använda klienter som stöder 5GHz-bandet och där använda bredare kanaler för bättre spridning.

Den maximala hastigheten som kan uppnås vid optimala förhållanden och med utrustning som stöder alla ingående tillägg kan man komma upp i hastigheter på 600 Mbps. En utförlig förklaring hur detta sker finns här »

Vad innebär den ökade effektförbrukningen?

Om man överväger en investering i ett 802.11n-nätverk finns det ett antal punkter att Access-punkter med stöd för 802.11n drar generellt mera ström än tidigare access-punkter, oftast ca 17 – 25 W. Detta innebär att de inte kan använda alla funktioner och utsänd effekt om de strömmatas med PoE.
Det finns dock 802.11n produkter med mindre/normal strömförbrukning som kan strömförsörjas med vanliga PoE 802.3af.

IEEE håller på att ta fram en ny standard som ger upp till 30 W over PoE, 802.3at, och den beräknas vara klar i slutet på 2009. Det finns idag produkter med draft 802.3at med 30W uteffekt.

Vad ska jag tänka på vid köp av 802.11n produkter?

Om man överväger en investering i ett 802.11n-nätverk finns det ett antal punkter att ta hänsyn till. Här är en lista på några av de viktigaste:

1. Får jag önskad hastighet med leverantörens produkter?
2. Kommer jag att behöva göra förändringar i infrastrukturen på grund av ökad trafikmängd? Nya gigabit switchar? 10/100 switchar är längsammare än 802.11n.
3. Kommer jag att behöva en ny wireless-switch/controller?
4. Behöver jag strömförsörja access-punkterna med mer effekt?
5. Måste jag uppgradera mina PoE-switchar? Har de stöd för Gigabit?
6. Är lösningen certifierad av Wi-Fi Alliance och följer den den slutliga 802.11n eller följer produkten en draft?
7. Finns det planeringsverktyg som stöder de nya access-punkterna?

Klicka här för att ladda ner produktblad.

För alla er som tycker att numreringen på Ruckus produkter är förvirrande har vi rett ut detta här i tabellen nedan.

1: a siffran
2 = 11g
7 = 11n

2: a siffran
1 = adapter
2 = Mediaflex 2200 inomhus
7 = utomhus
8 = Mediaflex 2800 inomhus
9 = Zoneflex inomhus

3:e siffran
1 = adapter
3 = 5 GHz
4 = 2,4 GHz
6 = dubbla band
Högre siffra = fler funktioner

4: e siffran
1 = 1 port,
2 = 2 portar
5 = 5 portar

Exempel:

Inomhus: 2942, 7942, 7962, 2835, 7835, 7811, 7111, 2111
Utomhus: 2741, 7731, 7762

När ni ska bygga MESH-nät med Ruckus och det kan komma på tal om olika enheter i nätet så fungerar följande kombinationer.

2942 kan mesha med: 2925, 2942 och 2741.
7942 kan mesha med: 7942
7962 kan mesha med: 7962 och 7762

Dom kan alltså ”bara" mesha med enheter som har samma radio-typ.
b/g
b/g/n
a/b/g/n

Det finns ett undantag i sammanhanget. Ifall man t,ex bygger ett MESH-nät av b/g-enheter och b/g/n-enheter så kan dom tillhöra samma mesh ifall det finns en root av varje sort. Då får man två stycken s.k ”MESH branches”. Enheterna tillhör samma mesh men dom pratar bara med sina likar.
Med programvara 8.2 så kan man även bygga ut meshen med ethernet-kablage mellan hoppen.

Att ansluta externa antenner på AP-4000

Till AP-4000 kan man ansluta extern antenn dualband Range Extender Antennen (REA)eller en pigtailkabel till annan yttre antenn.

Gör följande för att ansluta antenner:
Tryck ner locket nära mitten av enheten och dra upp åt sidan för att öppna för antennkontakterna (det finns 2 lock varav det närmast ledlamporna är för 802.11a radion).

Sätt först i kabelkontakten i det yttersta uttaget till en radio (kontakt 1 eller 4).

Det finns 4 kontakter i en AP-4000, märkta 1 - 4 (se fig. nedan). Kontakterna 1 och 2 är till 802.11b/g radion och kontakterna 3 & 4 för 802.11a radion. Anslut alltid först till kontakt 1 eller 4 och eventuellt en andra antenn till 2 eller 3.

Om behov finns av en andra REA eller antenn (för diversitet) kopplas den in på uttag 2 för 802.11a eller uttag 3 för 802.11b/g radion.

This information was created on Dec. 23rd, 2004 and applies to the following products and software versions:

Tsunami MP.11 Model 5054-R
Tsunami MP.11a
Tsunami MP.11
Tsunami QB .11
Software versions 2.1.0 and higher

Issue

The WORP protocol used by the Tsunami MP.11 products, utilizes polling to indicate which Residential Subscriber Unit (RSU) and Subscriber Unit (SU) is allowed to send traffic to the Base Station Unit (BSU). An SU is moved to "Sleep Mode" by the BSU when there is very little traffic over a period of time. When in "Sleep Mode", the SU is not polled as often by the BSU.
This "Sleep Mode" optimizes throughput, because little time is spent on needless polling of minimal active RSUs or SUs, but sometimes response time is negatively effected.

Feature

The v2.1.0 has a new feature, called "NoSleep". When enabled, the BSU will not move the SUs into "Sleep Mode". In this state, an SU is constantly being polled by a BSU and response times are improved. In a multipoint network, "NoSleep" negatively effects throughput. In large multipoint setups this affect can be detrimental.

NOTE: Please check the Recommendation section before enabling this feature.

This feature can be enabled by setting the rigth MIB variable through SNMP:

iso(1).org(3).dod(6).internet(1).private(4).enterprises(1).agere(11898).orinoco(2).orinocoObjects(1).orinocoIf(2).orinocoWORPIf(5).oriWORPIfConfigTable(1).oriWORPIfConfigTableEntry(1).oriWORPIfConfigTableNoSleepMode(7)

or in short:
1.3.6.1.4.1.11898.2.1.2.5.1.1.7 (oriWORPIfConfigTableNoSleepMode)

Values can be "1" (disable) or "2"(enable). By default, "NoSleep" is disabled on a Tsunami .11 BSU.

Since this feature can effect the overall throughput of the system, the configuration of this feature is allowed only via the SNMP interface and cannot be toggled by CLI or HTTP..
Recommendation
Enabling "NoSleep" mode has a definite impact on performance. The function is implemented to ensure proper performance in both small and large networks. When "NoSleep" is enabled, the SUs will be polled continuously, regardless of the amount of traffic, and this will consume bandwidth. The higher the number of SUs, the more bandwidth will be consumed.

For example, if there there are five SUs connected to the BSU and only one SU has traffic to send, then the BSU would need to send four empty polls to those SUs and receive four times a response from those four SUs between each two data exchanges with that one SU. This "NoSleep" feature could theoretically occupy up to 80% of the total bandwidth for a five SU network; therefore, extreme caution should be taken when enabling this feature.

It is recommended to disable "NoSleep" under any of the following conditions:

When the throughput of the network is lower then expected
When response times are increasing
When traffic is being dropped because of aged traffic
The "NoSleep" mode might be considered in the following situations:

When only one SU will be connected to the BSU, which means that the Tsunami operates in a Point to Point configuration
When varying response times are not acceptable. The response times may still vary, but the effect may be less with "NoSleep" enabled
When the potential number of SUs connecting to the BSU are relatively small
When the degradation of bandwidth availiblity is not an issue
No IEEE 802.11a device are using the same spectrum in any proximity
When "NoSleep" is enabled, it is recommended to do live tests with the desired application to confirm that this feature is compatible with the network and the applications runnning on that network.

Appendix

This "orinoco.mib" file is delivered with the product and can downloaded from the Proxim website along with the Tsunami application. The following is copy of this MIB:

oriWORPIfConfigTableNoSleepMode OBJECT-TYPE
SYNTAX ObjStatus
MAX-ACCESS read-write
STATUS current
DESCRIPTION
"This object is used to enable or disable sleep mode. If this object
is enabled, a subscriber unit will not go into sleep mode when
they have no data to send."
DEFVAL { disable }
::= { oriWORPIfConfigTableEntry 7

Antenndiversitetsfunktionen i AP-700 och AP-4000 innebär att accesspunkten sänder och lyssnar på båda antennkontakterna.
Vid användning av yttre antenn, rekommenderar vi att man använder en yttre antenn (ej 2) för att undvika att accesspunkten växlar mellan de bägge täckningsområdena.
Här nedan följer de kommandon man skall använda.
OBS! För att kunna använda dessa kommandon krävs att ni har uppgraderat AP-700/4000 till mjukvaruversion 2.6.0 annars fungerar det inte.

AP-4000

För att välja extern antenn på A-radion gör följande.

1. Koppla antennen till kontakten som är märkt med siffran 4 (för bild, se manualen).
2. Skriv följande kommando via Telnet:

[Device-name> set wif 3 atdiversity 4
[Device-name>reboot 0

För att välja extern antenn på B/G-radion gör följande.

1. Koppla antennen till kontakten som är märkt med siffran 1 (för bild, se manualen).
2. Skriv följande kommando via Telnet:

[Device-name> set wif 4 atdiversity 1
[Device-name>reboot 0

AP-700

För att välja extern antenn på A-radion gör följande.

1. Koppla antennen till kontakten som är märkt med siffran 1 (för bild, se manualen).
2. Skriv följande kommando via Telnet:

[Device-name> set wif 3 atdiversity 1
[Device-name>reboot 0

För att välja extern antenn på B/G-radion gör följande.

1. Koppla antennen till kontakten som är märkt med siffran 1 (för bild, se manualen).
2. Skriv följande kommando via Telnet:

[Device-name> set wif 3 atdiversity 1
[Device-name>reboot 0

Läs mer om antenndivesitet (artikeln är på engelska) »

Läs mer här

Läs mer här

Compex artikelnummer har olika suffix (ändelser) exempel: WP54AG 6E

1A, 6A - stöder PoE-100-3 (kallas även PoE 1i)
1B, 6D, 6E - Standard 802.3af PoE eller Compex PoE Plus (48V).

Siffran 6 betyder att de stöder RoHS som är ett EU-direktiv som kom 1 juli 2006 som innebär att de garanterat inte innehåller några farliga tungmetaller.
Inga produkter får säljas inom EU efter 1 juli 2006 som inte uppfyller RoHS.

Compex artikelnummer har olika suffix (ändelser) exempel: WP54AG 6E

1A, 6A - stöder PoE-100-3 (kallas även PoE 1i)
1B, 6D, 6E - Standard 802.3af PoE eller Compex PoE Plus (48V).

Siffran 6 betyder att de stöder RoHS som är ett EU-direktiv som kom 1 juli 2006 som innebär att de garanterat inte innehåller några farliga tungmetaller.
Inga produkter får säljas inom EU efter 1 juli 2006 som inte uppfyller RoHS.

Läs mer i produktbladet

Compex har nyligen fräschat upp båda hårdvara och mjukvara på sina utomhusprodukter. Det som tidigare hetat WPP543 heter idag MMMJ543. MMJ står för MIMO junior.
Här följer instruktioner hur man går till väga för att bygga en länk med det nya gränssnittet och nya menyerna.

Som alltid behöver du en enhet som agerar Root och en som agerar Client.
I de nya menyerna heter Rooten fortfarande Access Point och det som tidigare hette Transparent Client heter numera Station.

Sätt upp länken i 2 steg.
Steg 1: Accesspunkten.
1.1 BASIC WIRELESS, RADIO 1.

• Välj Access Point under Wireless Mode.
• Skriv in det namn du önskar för länken under Local AP-ESSID
• Välj Land, radioprofil och short guard intervall.
• Så länge du inte har speciella krav på kanal och hastighet så rekommenderas auto på kanal samt hastighet.
• På säkerhet för länken har jag angett standardinställning för WPA-PSK med AES kryptering.

Se bild nedan:

Apply Settings.

1.2 BASIC NETWORK

• Här väljer du Bridge mode och sedan statisk IP.
• Skriv in den adress du önskar. Ange samtliga adresser som är aktuella på nätverket länken kommer gå på.

Se bild nedan:

Apply Settings.

När detta är gjort så är det dags att sätta upp klienten, även kallad Station.

2.1
BASIC WIRELESS, RADIO 1

• Välj Station under wireless mode.
• Apply Settings så den ändrar läge.
• Klicka sen på Site Survey och välj det ESSID du satte upp med Accesspunkten.

• Markera och välj ”Close this window”..
• Övriga inställningar skall stämma överens med dom du sätter upp på Rooten.
• Även säkerhetsinställningarna skall vara identiska.

Se bild nedan:

2.2 BASIC NETWORK
IP-inställningar på Stationen kommer se likadana ut som på Accesspunkten bortsett från dess egna IP-adress självklart. Var noga med att ange samtliga IP-adresser på nätverket här med för att eliminera risken för eventuella problem med otillräcklig adress information.

Vill man ha ytterligare säkerhet kan man bocka för ”Hide SSID” under BASIC WIRELESS, RADIO 1 på Accesspunkten. Rutan hittas brevid fältet där du skriver in ESSID för länken.